”Nästa dag sa jag upp mig på jobbet. Efter några veckor packade jag ihop mina saker, sa hej då till alla jag kände och började min resa…”
I början av 2007 fick jag nog av att jobba som telefonförsäljare. Det var dags att röra på sig. Jag hade bott i samma del av landet, i samma stad och i samma hus i hela mitt liv. Så det var dags för något nytt.
Men vad skulle jag göra? Jag hade ingen aning!
Jag ville göra något som betydde något. Något spännande där jag fick skriva och använda egna idéer. Något som skiljde sig från mängden! Men fanns det verkligen något sådant jobb där ute? Jag hade länge sagt att jag aldrig skulle plugga vidare. Det var inget för mig. Men bara på skoj så började jag googla runt och hittade tillslut en utbildning som verkade intressant…
Storytelling&Dramaturgi var namnet på utbildningen och den låg 90mil bort, i växjö. -Oj då! de är ju en bit, tänkte jag för mig själv. Men det skulle inte stoppa mig. När jag väl fastnat för något kan jag inte släppa det. En tågbiljett senare och jag hade landat i Växjö för inträdesprov och intervjuer…
Min första tanke när jag dök upp den där dagen för inträdesprovet var att jag aldrig skulle komma in på utbildningen. På plats var människor som både var äldre och mer erfarna än jag på de flesta områdena. Hur skulle jag kunna platsa där? Någon var copywriter, en annan journalist och en tredje yrkesofficer. Men jag försökte i alla fall. Jag blev ännu mer sporrad att klara av det. Jag gjorde mitt bästa. Jag kunde ju inte göra mycket mer.
Efter några veckor fick jag ett brev med posten. Jag ville först inte öppna det. Tänk om det var ett ”nej”. Vad skulle jag då göra? Skulle jag fortsätta att pendla till mitt jobb, kliva upp sex på morgonen och komma hem sex på kvällen utan att göra något jag brann för? Det kändes inte rätt. Med det i tanken – att antingen kom jag in på utbildningen eller så skulle jag sticka iväg utomlands eller liknande – öppnade jag brevet.
Nästa dag sa jag upp mig på jobbet. Efter några veckor packade jag ihop mina saker, sa hej då till alla jag kände och började min resa…
Nu har utbildningen tagit slut, jag har hunnit lära mig många nya saker på vägen och nu står jag inför nästa utmaning. Att förverkliga alla idéer och drömmar…
